fetochpatetisk

Fått en del kommentarer under dagen/kvällen.  Jag kan tänka mig hur många av er resonerar till viss del, jag har ju vart i "friskt" tänket nån gång i mitt liv jag med. Då älskade jag glass. Men nu kan jag tyvärr inte njuta av glass, jag äter det inte för att det är gott. Jag vräker i mig det snabbt som bara den på en kort stund tills jag mår illa för att det är förbjudet. Samma med kakor och vitt bröd Jag njuter inte längre. Tyvärr. Jag ser det som "det förbjudna" och därför vräker jag i mig det innan hjärnan hinner säga ifrån. Det är efter hetsätandet hjärnan skäller på mig, säger att jag har felat och börjar räkna ut kalorier och hur jag ska träna, eventuellt om jag ska äta mer för att i hopp om att kunna spy. Jag hatar mig själv dom stunderna, får sån fruktansvärd ångest. Hade jag kunnat, hade jag med njutit glassen. Men tyvärr, kan inte nu. Ser mig själv som tjock, ja det gör jag. Ser mig själv som patetisk, ja det gör jag det med - just för att jag är - tjock.